Söndag

Denna morgon började med en kopp kaffe och ett antal besök på toa för att tömma det som ska tömmas men som för min del tar sån tid.
Efter det gick jag iväg i mina träningskläder, mössa och ett par tunna handskar. Ett stilla regn följde mig hela vägen men 9,9 km avverkade jag. Två svanar, en bil och en död groda var mitt enda sällskap, ja och så spellistan i Spotify förstås.

Och medan jag gick där funderade jag på en fråga som ST ställde sina läsare igår; nämligen om vilken tidsperiod man skulle vilja uppleva.
Det finns många tider som säkerligen skulle vara både intressanta och lärorika att uppleva men jösses, tänkte jag, vad glad jag är att jag lever precis just nu. Jag kan gå och lyssna på min favoritradiokanal, P1 eller på nån skön musik via Spotify. Jag kan hålla koll på hur långt och fort jag gått med hjälp av en app och jag kan publicera det mesta på Facebook där folk som anser mig vara en vän kan läsa, heja på och skriva roliga kommentarer. Och när jag kommer hem kan jag analysera min sträcka, lägga in vad jag äter och få hjälp med hur jag kan gå ner i vikt. Jag tycker att det är fantastiskt.
Min far, som dog 1985, skulle, om han varit i livet, varit lika fascinerad och jag kan garantera att han skulle ha skaffat sig en padda ungefär i samma ögonblick de landade på affärsdisken. Å som han skulle älska möjligheten att låna e-böcker och sen ligga hemma och läsa den ena efter den andra.

I morgon kväll är det nytt NMT-pass och för en gångs skull är jag inte nervös. Jag vet att det kommer att bli jobbigt, jag vet att jag med all sannolikhet kommer att överleva och jag vet att jag får tillgodoräkna mig ca 16500 steg i stegtävlingen jag deltar i.
Dagen har jag i övrigt ägnat åt att fundera ut ett armskydd för att göra plankan en smula mer hanterlig. Kontakter har tagits och jag hoppas på en välvillig inställning.

Så, ryggsäcken är packad inför morgonens arbete och en kasse med träningskläder står laddad. Jag borde verkligen ha en träningsväska! En i guld tycker jag skulle vara på sin plats.