måndag 19 mars 2012

Och nu då?

NMT - tja, får man inte träningsvärk har man nog inte varit där.
Det enda i träningsvärksväg som varit värre är mina barns födelser. Fast det är många år sedan nu så vill jag minnas att det var grymt jobbigt att ta sig i och ur sängen eftersom magmusklerna var rejält urlakade.

Jag var nöjd med att jag faktiskt klarade av att ta mig ut till stugan igår. Så här års måste man gå sista biten, förvisso bara en enda kilometer, men vilken kilometer. På gammal väg genom skogen i så branta backar att det kittlar lite i magen när man ska ner med bil. Och det innebär ju att det är en rätt jobbig backe uppför åt andra hållet. Pulkorna var med så med farlig fart åkte vi ner och sen fick vi ju som vanligt gå sista biten med en mer måttlig stigning. Inte alls lika roligt att åka pulka därifrån, för dålig lutning.
Och sen kommer helvetesbacken. Å käre värld, det är så brant uppför att det gott och väl dugt åt Ingemar Stenmark på hans tid. (Och den överdriften är inte särskilt stor!) Ja, alltså för Stenis att åka nerför....så slipper en del lustigkurrar och språkpetare att haka upp sig...
Men upp kom jag och hade därmed avverkat två kilometer!

I morse var inte studsande ordet man kunde använda för att beskriva min gång. Det tog något längre tid att forcera trapporna ner till bilen än vanligt och jag har ju inte precis hoppat upp från stolen för att gå på möte.
Men jag har klivit upp, jag har duschat och till och med skrapat bort allt vatten från golvet efter min rengöring. Och sen kände jag mig nästan tillräckligt uppmjukad för att utan större besvär *host host* få på mig kläderna.

Resten av dagen har jag ägnat avsevärd tid åt att inte se plågad ut när jag rest mig upp, satt mig ner eller gått nerför i trappa. (Uppför är en övning jag lämnar åt morgondagen.) Och jag är väldigt belåten åt att morgondagen förmodligen är långt mycket bättre vad gäller träningsvärk.

Nästa inlägg kommer att handla om hur att bemästra sin fiende....och fienden är den där hurtfriska typen som kommer med kommentarer så som "Träningsvärk är den bästa värken, då känner man att man tagit i" eller "Träningsvärk ska man träna bort".

Och lektion nummer två kommer att hantera typen "Träningsvärk...Och? Det är självförvållat"
NO shit Sherlock!

Men som sagt, det är ett senare inlägg.

Och förlåt mig,du som stod i entrén på jobbet och uppmanade mig att inte skriva så mycket på fb....andra har bönat och bett om en rapport. Och vem är jag att säga nej till båd böner och bett?

Nu ska jag klippa till nån....tjolahopp!

lördag 17 mars 2012

...men en del kommer sist

Dags att summera dagens erfarenheter.

Jag har anmält mig till starten av den "riktiga" NMT i mitten av april.
Jag har bestämt mig för att det här ska jag fortsätta med.

För HERREGUD vad ROLIGT det här var.
Påminn mig som sagt på måndag om att det här var väldigt roligt i lördags för träningsvärken kommer göra sitt bästa för att få mig att glömma det.

Snötillgången, den där korniga vårsnön som i en skidbacke kan vara rätt djup på sina ställen gav mig en rejälare match än det hade behövt vara. Förra årets sjuka gör att mina ben blir sämre än vanligt när jag blir trött, jag får dålig balans och tyngre ben. Men jag gav fan inte upp, jag fortsatte att slänga mig omkull när någon skrek att jag skulle göra det. Jag ålade när det skulle ålas och jag sprang när det skulle springas.

Fiffigt upplagd träning där den muskelgrupp du just gett en omgång får vila medan du ger dig på nästa. På så vis känner du inte att du är slutkörd, att du inte orkar.

Och så var det väl inte så jävla käckt att plaska ute på en minst sagt blöt Sidsjö men vad fan, skor torkar och iskallt vatten runt fötterna kan vara rätt skönt när man slitit i tre kvart. I mitten av mars kommer det att vara mer barmark, mindre blött och jag kommer säkert att vara nära att börja gråta då också. Men dit ska jag! För att jag vill och för att jag måste. Och påminn mig för allt i världen på måndag och ignorera sakerna jag kommer att försöka kasta på dig, jag kommer inte ha mycket kraft att kasta hårt. Ducka bara och säg att jag tycker att det är roligt med NMT!




3 timmar kvar

Min hjärna beter sig som om jag vore 7 år och dagens datum den 24 december. Det är så spännande detta....om 1 timma ska jag trycka i mig havregrynsgröt, nåt ägg, nån smörgås och kaffe. Det är inte så spännande....men peppen folket! Peppen!

Det är ett sånt fantastiskt fint väder att kroppen jublar....eller åtminstone alla fåglar utanför fönstret som väcker min stora, fina kisse och lurar honom att göra jättesprång. Han ska ju fånga årets största byte tror han och kastar sig mot det halvöppna fönstret. Fåglarna = svikare and has left the building.
Pilsner besviken till max och lägger sig att ruva på hämnd.

Konstateras kan att om jag ägnat mina dagar åt att jaga maten på samma sätt som kisse gör hade dagens NMT-övning varit fullkomligt obegriplig. Fett och stela leder hade inte varit ett ämne.

Men nu är det som det är and I don´t know what you been toooold....but I´m gona do some PLANKAN today!!!! *scen med leriga soldater på en oäääändligt lång väg, sjungandes (nåja) och ett överjävligt elakt befäl som driver på*


Och ännu bättre blir det när jag läser (än en gång) på NMT-sidan och finner att den 16 april drar de igång på allvar!!!! JAAAAAA!!!!
Observant läsare tar nu och noterar detta och påminner mig vid pass 10.00 på måndag då kroppen skriker efter mercy att det här med NMT visst är JÄVLIGT ROLIGT och tant har minsann inte försakat roliga ting tidigare (för då hade det här inte varit nödvändigt....se ovan).

Plan: Att redan vid hemkomst efter dagens övning, medan adrenalin och endorfiner sprutar ur porerna på mig anmäla mig till vårens glada sammankomster. För halva priset av en månads nikotinkonsumtion kan jag nu bli en vältränad människa med hälsans friska rosor på kinderna och det är det ju så värt. Har jag dessutom väldigt, väldigt roligt under tiden är det inget att snacka om.


Alla inser va att bakom den här käcka, leende fasaden av stolt, stark, modig kvinna finns en liten fet skiträdd människa som helst vill gå och lägga sig under täcket. Ligga alldeles tyst och fisa mycket mycket försiktigt så att ljudet inte avslöjar mig och bara ligga kvar tills allt det här gått över och alla glömt att jag skulle iväg och träna NMT. Ni fattar det va?

Men lika kaxig som jag var inför höstens arbetsuppdrag (the best...ever) lika kaxig ska jag vara nu.....För jävlar va snygg jag tänker va när jag fyller 50....cirka 5 månader dit. Best looking ever....Jaja, för å va mig då....nåra gränser får vi ju ha.


UPPSTÄLLNING!

fredag 16 mars 2012

Å nu är det snart dags....

Om knappa 4 timmar slår det om och blir den 17 mars! Dagen jag väntat på sen i julas. Den är snart här. Under en stor del av tiden sen jag först hörde talas om NMT har jag varit sjuk eller haft värk.
Så sent som i onsdags uppvisade alla mina små celler klara influensasymptom. Som jag frös och så ont som jag hade i leder....hela natten....igår var jag i det närmaste symptomfri och idag är jag frisk. Känner mig pigg och stark.

Det ska bli så vansinnigt roligt att få delta i morgon och se hur pass jag orkar eller inte orkar. Att få testa om detta är min grej eller om jag tycker att det är astråkigt. I morgon visar det sig. Jag gissar att jag kommer att vara såld vid pass 12.45 och att jag kl 14 är närmare döden.
För att inte tala om måndag. Då kommer jag förmodligen önska att jag verkligen är död för den träningsvärken lär komma från helvetet. Men, jag väljer att inte tänka på måndag utan på lördag. Det ser ut att bli precis lika fint som idag, dryga 10 grader varmt, en strålande sol och alldeles underbart.

Så, med aldrig så lite tur kan jag vara med och då kan ni vänta er en rapport framåt eftermiddagen.
Vi har laddat med pasta, rökt skinka med grädde och kvibille ädel. Nu blir det lite teve och så ska vi ut och skåda planeter också.

Hörs...och du, håll tummarna och skänk mig en god tanke på måndagmorgon då träningsvärken ligger tät som en dimma. Tack! Uppmuntrande kommentarer emottages tacksamt.


måndag 12 mars 2012

Sån skit va

Snart en månad sen jag skrev och inte har det blivit något tränat heller. Den onda axeln blev bara ondare och ondare men nu äntligen, efter råd från en kollega, massor av is och kyla samt alltså, en rejäl vila så är det i det närmaste bra igen. Idag är första dagen utan värk!

Och som om det inte räckte, förkylningen på det...4 veckor nu. Med halsont, hosta, lätt huvudvärk. Och ingen träning.

Är inte ensam om det här har jag förstått men det hjälper ju inte mig. Nu är det snart dags att strunta i öm hals och ge sig ut ändå. På lördag till exempel! Den 17 mars. Å jag som skulle vara lätt, snabb och så men det är jag inte. Tröstar mig med att "alla kan vara med" och att även otränade hänger med.


Nytt inlägg kommer inför lördagens happening, men mina förväntningar, känslor och farhågor. Gud, vad har jag gett mig in på?