Skämsbrödet har jag fått recept på utav Eva Kristofersson. Lägg märke till stavningen av efternamnet, ett f ska det vara! Och det är verkligen så enkelt att baka detta supergoda knäckebröd att man borde skämmas för att på något vis slå sig för bröstet och tycka att man är duktig.
Det enda duktiga som är involverat i detta bröd är om man lyckas låta bli att äta upp ALLT så fort brödet svalnat. Fast jag vet inte om det får tas på duktighetskontot eller om det möjligen ska tillskrivas den oerhörda mängd KARAKTÄR vi alla är behäftade med. Ja just ja....receptet....
Man börjar då med att inventera skåpen där hemma och konstaterar att man har
2 dl dinkelmjöl
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
1/2 dl linfrön (hela gärna)
1/2 tsk salt
1/2 dl olja
2 dl vatten
Eller så gör man som jag brukar göra. Man ser vad man har hemma och det som saknas kan ersättas med något annat. Sesamfrön har jag aldrig lyckats bärga vid någon shoppingraid i vare sig Matfors eller Sundsvall. Men däremot har jag (hade jag ) en påse pumpakärnor så jag tog det istället. Gick finfint.
Den här Eva K som jag skrev om inledningsvis brukar visst byta ut linfrön till Chiafrön (tror hon att det heter) men det har jag heller inte lyckats lägga vantarna på så istället tog jag just det hon varnade för, krossade linfrön! Det går bra det också!
Och är det helt omöjligt att hitta några fröer alls tänker jag att man kan passa på att städa skafferiet och istället för att slänga böset man sopar ihop på hyllorna så lägger man det i skålen och det blir säkerligen lika gott det. (Det har jag dock inga empiriska bevis för så jag lämnar inga garantier för smaken där. Men, konstaterar att brödet i det fallet gör än mer skäl för namnet!)
Jajaja, tjata inte....jag skaaa fortsätta med receptet. Ha inte så jävla bråttom, du har ju levt gott utan det här brödet i hela ditt liv och klarar dig nog några minuter till tänker jag.
Ja men ta fram en bunke nu då och så lägger du alla torra ingredienser i den och blandar dem lite så där....
Klar? Ja slå då på oljan som enligt uppgift ska vara neutral och smaklös, vilket torde vara ett rejält slöseri....jag använder olivolja och det går alldeles utmärkt. Kan inte fan ha en massa olika oljor hemma heller....Och så i med vattnet. Rör ihop allt och bred ut smeten på bakplåtspapper på en plåt.
Ju tunnare desto knastrigare och godare bröd sen.
Och ja, jag antar att du läst hela receptet innan du satte igång så att du vet att ugnen ska igång också. 150-175 grader. Man får prova sig fram. Mina första försök blev en smula brända eftersom jag körde i 175 grader men det var för varmt. Och ibland får man verkligen en tunn och fin smet och andra gånger blir det lite stabbigare och smeten blir därmed svårare att få ut tunn.
Nåväl, efter 5-10 minuter kan man ta ut plåten och göra skåror i brödet så att det blir lätt att bryta isär när det är färdiggräddat. In med allt igen och grädda färdigt i 20-30 minuter.
Och eftersom du som jag är en smula glömsk är det i denna stund du kommer på att du skulle strö något ovanpå också och tar strax ut plåten igen och kastar desperata blickar runt om i köket eller går till exakt rätt ställe och tar fram det där "något". Det kan vara flingsalt, chilipulver, spiskummin, rosmarin eller vad du nu tycker passar och är gott.
Så har vi då kommit till Vet-hut-chutneyn. Den har jag döpt helt på egen hand. Upphovsmannen, Magnus Näsholm, (här behöver man inte lägga något särskild uppmärksamhet på stavning av namnet....enkelt och utan krångel) en kollega till mig kallar den för ett mer traditionellt namn, nämligen rabarberchutney. Men alla inser ju att om man använder en rabarberchutney på skämsbröd och chutneyn är så god så att man inte kan sluta äta så är rabarberchutney möjligen ett korrekt namn men håll med om att Vet-hut-chutney lite mer säger vad vi har att göra med här. Nämligen en helt oemotståndlig gegga att använda till i princip allt utom möjligen skönhetskräm och vanliljsås. (Om det inte var för den oerhörda mängd KARAKTÄR vi alla är behäftade med.)
Eftersom upphovsmannen är en klok man har han sett till att familjens recept samlas i en behändig blogg. Länk har du nedan och jag kan därmed ägna mig åt andra saker än att upprepa beskrivningen. Dock vill jag bara påpeka att de torkade aprikoser som anges i receptet kan bytas ut till nästan vad som helst. Jag skulle dock höja ett litet varningens pekfinger mot huggormar och döa råtter* Men ett knippe torkade fikon gick bra och i andra koket använda jag mig helt hämningslöst utav två knappt mogna nektariner samt ett gäng överblivna jordgubbar. (Hur jordgubbar kan var övergivna övergår mitt förstånd men något ska man ju ha att fundera på här i livet)
Rabarberchutney
*huggormar är ena jävlar på att hugga och det är inte så himla trevligt att bli huggen när man står där i köket och ska kreera. Döa råtter är precis lika otrevliga som det låter så håll dig ifrån dem.
Ja men då så....detta var det hela och skyll inte på mig nu om du kommer att framleva dina dagar i jakt på rabarber och obskyra fröer att baka bröd av.
Det tar jag inget som helst ansvar för.
