Kontakter med sjukvården

Sen jag fick min myelit har mina kontakter med sjukvården ökat dramatiskt. Förra veckan var jag på neurologen och fick mediciner till hjälp för min något slöa tarm. (Ber om ursäkt men det här är en realitet för mig, tarmen fungerar men inte med samma "stuns" som tidigare. Det betyder i mitt fall att jag lätt blir en smula "förstoppad". Lite trögt, lite lång omloppstid och inte helt bekvämt. Enkelt sa neurolog-doktorn och skrev ut några märkliga stenhårda frön som strös på mat eller dryck. Utmärkt säger jag en vecka senare!
Den andra medicinen fick jag för att minska mina myrkrypiga fötter. Varje kväll börjar krypet så fort jag sätter mig för att glo en sväng på teve, läsa en bok eller nåt liknande. Och det här låter ju inte så jobbigt men jag lovar att jag är beredd att hugga av mig fötterna nån timma senare. Eller, det var ju innan den här tabletten gjorde sitt intåg i mitt liv. Blettan är egentligen avsedd för parkinson-patienter men har visat sig ha effekt även på restless legs. (fast fötter för min del) Och tack och lov för detta!
Igår var jag på min vårdcentral för den trötthet jag upplevt de senaste veckorna. Nåt så kopiöst trött från lunch och sen somnar jag tidigt vareviga kväll. Fick lämna några rör blod och så får vi se vad det ger.
Idag var jag på urologen för att lära mig att med hjälp av kateter tömma blåsan på urin. Utan den möjligheten får jag kliva upp 2-4 gånger varje natt för att kissa. Blåsan är lite slö den också sen jag var sjuk och det är en vanlig komplikation efter neurologiska sjukor som myelit.
Ja, det där är ju inte så himla käckt och roligt det heller men man vänjer sig och alternativen är inte så många så det är mest bara att hacka i sig hur det är.

När jag ändå befann mig på lasaretten passade jag på att gå in på neurologen för att meddela doktor Viktor att medikamenten fungerar utmärkt bra och att jag är mycket nöjd. Han är en duktig doktor, den där pojken.

Det är alldeles fantastiskt att bo i ett land där man får all den här hjälpen för nästan ingenting. Man ringer nåt samtal, får vänta ett tag, får en tid och sen får man all hjälp man inte ens visste att man kunde få. Besöket idag på urologen kostade mig 80 riksdaler. Katerarna kommer att skickas hem till mig utan någon som helst kostnad för mig. Det är ju helt suveränt! Min tacksamhet är mycket, mycket stor.


Och till dig som nu undrar varför jag måste skriva om dessa, hyfsat privata, saker; precis som en del har problem med knäna, hjärtat eller psyket så finns det massor av folk som har problem med att kissa och bajsa (ja, det är ett fånigt ord) och det är tillräckligt med hysch hysch om det som det är. Jag tänker inte vara hemlig och tyst utan berätta om någon undrar.
Och är det något du undrar så fråga.