Ont, det gör ont men det går.....

Minns inte när jag var med och NMT-tränade sist men det är länge sen. Idag tog jag mig i kragen för ett speciellt arrangemang i samarbete med Sundsvalls flyg och Swedavia.

Vi samlades, en tropp på 24 personer, ute på Midlanda och första "prövningen" var bandvagnsåkning. Jag var hemskt glad att jag satt i främre delen och kunde se vad som hände. De som satt längst bak hade förmodligen en hisnande upplevelse i så väl uppförs- som nerförsbacke. De såg ju inget alls.

Nåväl, väl ur bandvagnen skulle det värmas upp medelst lugn jogg och det bar sig inte bättre än att min fot fastnade i ett armeringsjärn som låg som en ögla på backen. Jag stöp som en fura i storm! Pang bom med nyllet först ner i gruset. På något märligt vis måste jag ha hunnit vrida ansiktet en smula för jag landade på tinning och vänster sida av pannan. Hade jag slagit i näsan så hade jag nog befunnit mig inom vårdens hägn just nu. Med ett antal tänder mindre skulle jag tro. Herrejisses vilken smäll! Övervägde om jag skulle/borde kliva av men bestämde mig för att köra så länge det gick.

Ja, sen hade vi lite olika övningar som planka, bårbärning, bära 25-kilos säckar, armhävningar, situps och sånt. Lite korta förflyttningar mellan de olika delarna och till sist var vi tillbaka vid hangaren och skulle i lag ta oss ner i en mörk källaren med diverse hinder och där skulle en docka lokaliseras och bäras ut.

Och till sist var vi framme vid dagens höjdpunkt! Dra 12-tons flygplan!



Här är halva gänget igång och drar. Det är jag med blå väst och allt mindre valkar!


På bilden har vi klarat av uppgiften!

Efter avklarat pass bjöds vi på kaffe och kaka, fick några väl förtjänta tröjor och kunde sen åka hem till en varm dusch.
Jag plåstrade om blessyrerna och går nu omkring och känner mig lite som en krigsskadad hjälte. Passet som sådant var inte så jobbigt, bortsett från säckbärandet. Att dra planet, tja, 24 personer orkar sätta ett flygplan i rull och att sen hålla det rullande är inte världens svåraste uppgift. Där har man ju faktiskt hjälp av planets vikt. Men när banan börjar luta en aldrig så liten aning uppåt blir det genast jävligare. Det var tungt men tillsammans lyckades vi hålla det i rörelsen just dit vi skulle och det är en häftig upplevelse att tillsammans med andra klara av att göra sånt där.

En sårad och trött menig ska nu ta och sova en välbehövlig middagsslummer. Allt inför dagens andra clou....nämligen kräftorna! Yammi!

Location:Specksjön, Sverige

Tillbaka i vardagen

Brunfärgen börjar blekna en smula,


hennatatueringen försvinner sakta men säkert men minnena finns kvar, lika


turkosblå som havet runt Naxos.

Vi hade en fin vecka med alldeles lagom temperatur både på land och hav. Maten var god, ja bortsett från hotellfrukosten som lämnade en hel del i övrigt att önska. Födelsedagsfrukosten intogs på rummet efter promenad där vi handlade nybakat bröd. Dan innan hade vi handlat ost, salami, kaffe och bubbel. Gott!

Och presenter fick jag ju förstås. De första innan vi åkte iväg.
Säg hej till KitchenAid!


Och på själva födelsedagen fick jag en klocka!




På stranden kunde man köpa massage


Den här killen visste vad han gjorde.

Och den här killen


har åldrats nåt alldeles fantastiskt. Han ville för 14 år sedan visa mig Naxos nattliv, något jag tackade nej till. På den tiden skrattade han inte alls men nu lyckades jag få honom att skratta högt. Det var när jag frågade om jag fick ta ett kort av honom. Han undrade naturligtvis varför jag ville ha det och det kan man ju verkligen undra.

En annan gammal bekant är det här stället men det är en för lång historia att berätta här.






Den här kyrkan åker man förbi med färja när man ska till Naxos. Jag tror att den ligger på Paros. Så vackert att det gör ont i hjärtat!

Ouzon var god, tzatzikin utsökt och den grekiska salladen lika grekisk som alltid. Jag kommer garanterat att åka tillbaka snart. Jag skulle så gärna vilja återvända när hösten kommit till ön. Hur är det att leva en vinter på Naxos? Det skulle jag vilja veta.

Och sen jag kom hem har träningen kommit igång på allvar. Jag går, springer, går på cirkelgym på Friskis&Svettis men jag har ännu inte kommit igång med NMT-träningen igen. Jag tror att det blir lättare när jag väl flyttar hem till stan men än några veckor stannar vi här i stugan.

Ikväll har vi ägnat oss åt att förbereda helgens sängbyggande. Vi ska bygga ny säng i sovrummet och delarna till denna skapelse ska beställas i morgon.
Och efter beräkningarna har jag satt igång ett bak av Oopsies. Ett GI-bröd helt och hållet utan socker och mjöl.










Och eftersom det är fult att prata med munnen full av mat så kan jag inte skriva mer nu.

Uj uj uj...

....vad jag borde uppdatera den här bloggen med reseinfo och träningsbedrifter....men jag har ingen inspiration alls.
Vet inte om lusten försvann i och med 50-årsdagen eller om det är temporärt. Vi håller tummarna för temporärt va?

Naxos same same but different

Nu är vi här, på Naxos, acklimatiserade, nöjda och belåtna.
För fjorton år sedan var jag och min syster Kerstin här tillsammans med varsitt barn. Mycket är sig förstås likt, till exempel att jag utan egen förskyllan lyckades boka in oss på samma hotell som då. Fast jag misstänker att det byggts ut en smula.

Bröderna som ägde och drev hotellet då är desamma som nu fast en smula åldrade och grånade. Någon lite tunnhårigare (båda kanske) men en med keps och samma Belker-stil som back in the days.

Ouzon smakar som vanligt, oliverna är fantastiska och tzatzikin mmmmm!
Så allt är som vanligt men ändå inte för restauranger har bytt ägare, inriktning, inredning så man känner igen sig men bara lite. Bara nästan, det är nån känsla av igenkänning men inte så där klockrent "Jaaaa, här ääär det" ni vet.

Vattnet är turkosgrönt och lagom salt. Skönt att svalka sig i när man blivit lite vimsig av solen som vräker ner. Smolk i bägaren är att det blåser rätt kraftigt, inte kallt med så där så det yr upp sand och lägger sig som ett fint lager knaster över den grekiska yoghurten!

Och även på Naxos kan man börja dagen med raska promenader. När solen just gått upp och ljuset är så där mjölkigt vitt och det är svalt och förhållandevis friskt i luften, då tar jag på mig skorna och traskar iväg uppskattningsvis en halvmil. Sen sitter frukosten som en padda i väggen. I morgon hoppas jag få med Göran och kanske frukostpicknicka....det måtte väl vara en trevlig start på 50-årsdagen?