De som känt mig länge vet ju att fysiska ansträngningar inte är helt och hållet min grej, eller det var inte min grej. Att svettas är inte direkt vad jag tycker att man måste göra flera gånger i veckan.
Att fara runt på en lerig skolgård och göra upphopp, armhävningar (nåja) situps, dips (rätt snygga och djupa om du frågar mig) och kräla i geggan får mig att känna mig oerhört....ehhh....skitig. Och nöjd med mig själv. Bara det faktum att jag använder mig av sådana ord är ju helt vrickat...dips....det är väl sånt man har till chipsen....eller???
Och tillräckligt disciplinerad har jag alltså blivit för att åka in till stan en ledig kristihimmelfärdstorsdag för att vara med på fredagsträningen i ottan, 6.15. Det är för mig rätt stort. Jag skulle med lätthet kunnat välja en påse godis och stanna hemma men jag ger mig iväg. Det ska jag minsann ha en stor klapp på axeln för känner jag.
Sen underlättar det förstås att man träffar på en massa roliga människor som inte på något vis är sitt allra vackraste jag men som tar i för kung och fosterland, som ger stöd och pepp, som bjuder på ett gott skratt och som ger och tar. En del mer och andra mindre, en del mer gruppmänniskor och andra mer individualister. Man har något att lära av alla.
Sen jag började träna har jag gått ner 3 kilo och det är ju en fin start. Bara 15 kvar till målvikten då. Och om kroppen håller så kommer jag ju förstås att vara helt fast i denna träning när jag är där, vid målet och då är det ju bara att fortsätta. Inget talar för att kroppen inte håller, knäna spökar en aning, lite väl stela för att göra de djupaste knäböj som går men det är ju en vikt- och träningsfråga, alltså något som blir bättre om jag bara uthärdar den första tidens plågor.
Testade därför att träna i mina tåskor i fredags. Viss munterhet uppstod från valda delar av gänget, tack Ulrika, och många frågor. Det gick bra eftersom ingen hade oturen att trampa mig på tårna. Hala i gegga var de förvisso men det är ju de vanliga träningsskorna också. Men för min dåliga känsel i fötterna och min kassa balans var de jättebra. Och alltså även för knäna, har mindra ont i dem i dag och känner mig inte lika stel. Och i övningen där vi på räcke skulle ställa oss i födelsemånadsordning var det inte jag som orsakade gruppen 30 straffarmhävningar :-) Men 30 övningstillfällen på att göra armhävningar är inte illa. En dålig dag (alltså en dag när min kropp krånglar) får det bli armhävningar på knä men en bra dag orkar jag med att göra riktiga. Och djupare blir de för varje gång! Det är en härlig känsla.
Det stora bekymret är ju egentligen den här magmuskeln som inte vill hänga med ordentligt. Den gör det svårt för mig att stå i en riktig planka. Så nu gör jag lite magmuskelträning hemma på mjukare underlag än vad mina NMT-tränare brukar erbjuda. Jag skriver siffror med benen liggande i sängen. Och med kort vila mellan varje siffra med fötterna i luften. Om några veckor bör väl den där muskeln ge med sig va?
Strax dags att dra på sig de där tåskorna och tassa upp till landsvägen för att hämta tidningen. Två km (fram och tillbaka) tuff skogsbilväg med lutning åt alla håll och kanter.
Så här rent är sköljvattnet när man tvättar träningskläderna efter ett pass. Förra våren var vattnet järnfärgat, vilket man ser rester utav till höger om tvättmaskinsslangen. I år har det alltså antagit en mer lerfärgad ton. Men det brukar åtminstone klarna efter några sköljningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar