Ett inlägg utan rubrik

Den här veckan har varit helt galen. Jag lever bokstavligt talat i en träningsbubbla så att jag knappt kan tänka på annat. Det visar sig också om vi sammanfattar träningsdosen sen i måndags...Häng med!

Måndag:
Rask promenad till jobbet, 6 km
75 minuter NMT på kvällen

Tisdag:
Rask promenad till jobbet, 6 km
Shoppingrunda Ikea och Bauhaus

Onsdag:
Rask promenad till jobbet 6 km
Rask shoppingrunda till Bauhaus
75 min NMT på kvällen

Torsdag:
Rask promenad till jobbet, 6 km
Somnade 19.00 och sov till 5.30

Fredag:
75 min NMT på morgonen (sjukt trött, en av mina sämre dagar)
Kortare promenad till jobbet, 2 km

Jag har varit fullkomligt utmattad den här veckan och det beror nog på att jag ätit för lite i förhållande till denna rätt massiva träningsdos för mig som är rookie i sportsammanhang. Idag har jag därför ätit en stadig frukost (nåja, det hade gått i mer...), en lunch där även potatisen slank i och nu en maffig laxgryta...400 gr lax bara till mig! Och si, piggare blev jag.

Om jag sätter betyg på veckans olika moment ser det ut så här...

+
*träningen som gör mig starkare och smalare
*besöket hos neurologen som i vanlig ordning gav mig en hel massa goda skratt och bra respons. Tack Viktor!
*vinsten efter onsdagens träningen. Tja, skyddsglasögon i all ära men att få en sådan utmärkelse är gott för hjärtat.
*att jag gick i mål i vår stegtävling först i vårt lag
*alla goda samtal med vänner, gamla och nya.

-
*att jag varit så himla trött
*för lite tid att träffa dotter, son och hans flickvän

Men så fort sista maskinen tvätt är klar är det den här människan som tar och kryper ner och sover. I morgon är det dags igen. Ett krigarpass vid Sidsjön där ägg, sockerbitar och penna ska tas med. Vilket påminner mig att sätta lapp på dörren så att jag inte glömmer dessa beståndsdelar.
*kort paus för lappuppsättning*

Så där ja....

Förresten....i morgon är det dags för lite firande....då är det nämligen 11 månader sen jag slutade röka! Plats för fanfar va? Det är så himla skönt att inte röka längre, att inte styras utav de där jävla ciggen. Det är helt underbart. Visst blir jag fortfarande röksugen men aldrig så att jag på allvar överväger att ta ett endaste bloss. Och nu när jag börjat träna går det ju alls inte för hur sjukt jobbigt skulle det inte vara då? Rent dödligt tror jag.




Och har ni sett....häggen slog ut sina skira blommor denna första sommardag (Sundsvalls första för året)! Och faktiskt är det lika långt gånget här i stugan som inne i stan, här brukar det vara ett par veckor senare.