Ja tredje passet denna vecka alltså. I morgon klockan svinottan ska vi stå uppställda, ombytta, pigga och starka. Och det gör vi ju förstås fast gårdagens lerpass plågar både rumpa och lår.
Mina fötter är mer än lovligt krångliga idag, jag har noll känsel i tå tre och fyra (från stortån räknat) och främre trampdynorna är rätt domnade de också. Och som ett brev på posten kommer då svårigheter att tömma blåsa och tarm.
Det är bara att hoppas att det är bättre i morgon och är det inte det så får det gå ändå. Så här är livet och det är bara att acceptera. Och som tur är har jag hittat nya kompisar som stöttar, pushar, hejar och har sig. Utan dem hade det varit lätt att ge upp. Särskilt glad är jag för att jag hittade igen Lena. Vi jobbar på samma ställe men först nu föll bitarna på plats, den ena efter den andra. Vi hjälper varandra när det är tungt.
Tack Lena, utan dig hade det varit tungt att fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar