På väg

Efter en lång, seg och mycket regnig biltur från Sundsvall till Arlanda har vi fått en natts sömn. Tvångsdrack champagne innan vi somnade gott och nu sitter vi och inväntar ombordstigning på resan mot Naxos.

Innan vi stack från stan fick jag emellertid min 50-årspresent! Lite för tung att släpa på tyckte Göran och jag håller med. Och det här upplägget är ju perfekt, hur kul som helst att åka hem och påbörja användandet är min alldeles egen Kitchen Aid!


Han är bra snäll den här mannen som följer med mig till Greklands blåvita värld.

Till min glädje fann jag att hotellet vi ska bo på har uppgraderat sin utrustning och har numera trådlöst internet for free! Bilder och rapporter kan alltså strömma hem till er som till äventyrs är intresserade av våra påhitt i den grekiska arkipelagen.

50, det nya 30!

I morgon åker Göran och jag iväg för att semestra en vecka i den grekiska medelhavsskärgården (sug på den en stund) samt fira min 50-årsdag som infaller under nästa vecka.
Länge har jag sett fram emot att fylla 50 och nu är det alltså dag. Jag tror att den här glädjen över att fylla halvsekel springer ur att jag var sjuk för nåt drygt år sedan.


Eventuellt blir det tyst under den kommande veckan men ni får helt enkelt försöka visualisera mig kluckande omkring ett lagom uppvärmt vatten under tiden.


Toddelo på er

Utmaning efter utmaning

Det här med att gå på gym och träna ihop med andra det är väl inte min grej. Att träna är ju inte min grej och att svettas är äckligt. Att ta i så att man nästan spricker kan ju inte vara nödvändigt...
Och fan vet om inte Friskis&Svettis är värst? Äppelkäckt och hemvävt....Nja, det där kan väl aldrig vara kul?

Tänkte och trodde jag men så fel en människa kan ha.
Jag har idag genomfört mitt första besök på Friskis&Svettis och jag kan meddela att det var ju alla tiders kul.
Var med på ett cirkelgympass och det var grejer det. Och jag är ganska stark märker jag. Och jag ska dit igen. För jag ska ha ett årskort på det där stället. Jag vill kunna gå dit precis när det passar mig och då måste man ha ett så kallat Allkort. Det blir kalasbra det.
På onsdag ska jag testa spinning! Blir ju också kalasbra men kanske med extra krydda av en öm bakdel.


Vet inte vad jag ska vara mest nöjd med nu, om det är att jag hittat ännu en trevlig träningsform eller om det är att jag vågade utmana mig själv och peta mig iväg till F&S? Kanske är båda lika viktiga....

Helt annat än träning

Den där Ulf Brunnberg, vi tar och talar om honom en stund va....

Hur inihelvete helcementerad i hjärnan får man lov att vara? Och hur i hela fridens dagar kan man ha så starka åsikter om ca 50% av befolkningen som man dessutom har mage att kalla "fruntimmer" i en inte alltför smickrande ton.

Nu citerar jag "De har släpat dit ett litet fruntimmer på 1.60." och du syftar då på häktesvakten som blev ihjälslagen av en fånge. Mina frågor:

Vilka är "de"? Ska jag tolka det som att det är feministerna som avses?
Hur gjorde de när de släpa dit det där fruntimret?
Och hörde ingen alls att hon protesterade när hon blev ditsläpad?

Alltså, Brunnberg, ta och skärp till dig en smula nu.
För det första borde du, som vill framstå som så fantastiskt polerad och belevad, veta bättre än att tala om andra på det där förnedrande sättet. För det andra har du ingen som helst aning om hur många som delar din föråldrade åsikt. Du vet inget om det är en majoritet som tycker som du så var snäll och håll tyst om det.

Och inte nog med detta, du har uppfattningar som jag kan tro att min morfars far kan ha hållit sig med någon gång i mitten av 1800-talet, "fruntimmer" ska heller inte vara poliser eller släcka bränder, baserat på att vi är små och svaga. Och när du nu blir utmanad av ett muskelknippe med snippa som arbetar som brandman då "behöver jag inte kuta upp på en brandstation och dra brandslang med en kvinna för att bevisa något".
Nej, Ulf, det blir nog bäst för alla om du låter bli det för det kommer att vara så ofantligt många skäms-kuddar och -påsar i farten när du gör bort dig.
För du vet, gamla farbröder som du har sällan något att komma med i konkurrens med 28-åriga kvinnor.

Och jag antar att jag nu har förhävt mig dels genom att "hållas med blogg" eller hur du kan tänkas uttrycka dig och dels har mage att ha några som helst synpunkter utöver såna där typiska tantsaker som bullbak, Allers och virkade antimakasser! Men si, det struntar jag blankt i.

Gå och göm dig, gubbsvål, du hör hemma i en tid som vi andra har lämnat för länge, länge sen. Vi kan väl ta och stoppa in dig på ett museum och visa upp dig för det uppväxande släktet kanske, fast det får nog allt bli på ett sånt där gratismuseum för jag tvivlar på att någon vill betala för att glo på dig.

Nya tag då

Vet ni, nu ska jag svida om och ge mig iväg på ett NMT-pass. Hur länge sen är det? En månad?
Länge sen är det men dagens tur till jobbet och sen "hittaut-aktivitet" under lunchen säger att foten nog håller. Men hur är det med orken?
Tja, om två timmar vet jag. En eller annan hållen tumme sitter inte i vägen!

Dags för nya tag

Att stå på golfboll och äta diklofenak är fina grejer mot onda fötter
.
Sjukgymnasten konstaterade att min värk i hälen inte beror på hälsporre utan på den senknuta jag har under vänster fot. På senare tid har den vuxit och blivit inflammerad. I tisdags var jag på första besök hos en sjukgymnast som tittade hur jag går och väldigt snabbt konstaterade vad som är fel, vilka konsekvenser det fått och hade åtgärder åt alltihop.
En golfboll att stödja mig mot för att tänja ut senan. Ont gör det men omedelbart känner jag lättnad i värken.
Han ville också att jag skaffar mig en remiss till ortopeden för hantering av min senknuta och i torsdags var jag på vårdcentralen. Där fick jag både remiss samt ett recept på dikolfenak och det är så skönt att vakna bara några dagar senare och upptäcka att värken är som bortblåst i det närmaste.

Så i morgon är det dags för träning på allvar. Promenad på morgonen, från Bergsåker och sen NMT på kvällen. Förmodligen kommer jag att vara hopplöst efter men så är det och det är bara att bita ihop och komma igen.
Jag har "värmt upp" genom en dryg halvtimmes simträning i sjön. 18 grader i vattnet, jag fick gno på ordentligt för att hålla värmen.


Annat man kan göra med en golfboll, by the way....


En sån där nyckelring som jag hade när jag bodde på hotell i Karlstad en gång för länge sen. Allt sedan dess har jag velat ha en egen och nu har jag det. En av alla de bollar jag fick lov att köpa för tänjövningar har nu fått sätta livet till och bli en nyckelring.

Mycket man borde

Den som sliter bloggar inte....för att travestera det gamla ordstävet om att arbete håller folk från synd!
Jag håller på att göra i ordning i sovrummet. Nu är grovgörat klart. Väggarna är målade i finaste antikvitt, garderob och byrå inhandlade, monterade och på plats samt fyllda med kläder. Nu återstår bara att platsbygga en säng.

Och go vänner, det är träning det också...


(bild, för den intresserade, kommer senare)

...och andra skador

Sviterna efter myeliten har varken tilltagit eller dragit sig tillbaka. Jag har ägnat senaste veckan åt träningsvila och åt att måla stolar och ett matrum!

Under tiden har en liten, molande värk i vänster fot tilltagit för att nu plåga mig så våldsamt att jag haltar och nästan grinar när jag går. Jag försöker med mentala förmågor att påverka så att värken spinner ur nån liten enkel inflammation som går över om ett par dar men innerst inne tror jag ju att det är en seglivad hälsporre.

Ok, värre saker kan man drabbas av, cancer till exempel. Men nog är det väl själva den va, när jag just kommit i gång med att träna, börjat tycka om det och helt på det klara med att jag ska fortsätta....då kommer det här. Tja, säger nog initierade, du är inte ensam om det. En vanlig biverkan när överviktiga kärringar börjar träna.

Men här kommer nu den så oväntade twisten - istället för att tänka; "Jaha, då får jag sluta att träna" så tänker jag "hur ska jag nu kunna träna?"

Och det är nog nu jag måste hantera och titta på mina fördomar vad gäller Friskis och svettis. Tillräcklig självkännedom har jag för att veta att jag inte kommer att ge mig iväg till ett gym på egen hand för att träna. Här behövs nån som styr och ställer. Och då är kanske Friskis och svettis nåt för mig ändå. Om det nu är så att värken kommer att hänga i är min plan att jag under tiden det läker ska ner i vikt och bygga styrka. Och kanske jag skulle ta och ge mig i kast med spinning som jag faktiskt varit sugen på i flera år.
Kan man spinna på F&S?

Sviterna

Vaknar på morgonen och känner mig återigen iskall om fötterna, särskilt höger fot. Lite sämre känsel från knä och neråt, svårare att tömma urinblåsan än vanligt och tröttare än normalt.

Vet inte vad det beror på men jag kan nog inte skylla på värmen nu. Det där att jag känner mig som is i fötterna tycker jag är illavarslande för det var en påtaglig konsekvens när myeliten var i full gång. Och normalt är jag alltid väldigt varm om fötterna.

Ja, så där är det och någon träning är inte aktuell för tillfället. Simmar något istället.
Just nu är barnbarnen med sina föräldrar här och hälsar på vilket gör att jag inte tänker så värst mycket på mina krämpor men i bakhuvudet ligger det och gnager. Avvaktar nästa vecka så får vi se vad som hänt då och om det är läge att kontakta neurologen igen.