Sen jag fick min myelit har jag allt svårare att stå ut i värme. Mina symptom blir värre och jag får väldigt mycket svårare att andas. Det märktes väl på gårdagens NMT-pass. Det känns som om 90% av all energi går åt till att få luft. Och det är så trist att uppleva sådana träningar när jag känner att jag lika väl kan gå hem för jag orkar inte ett enda dugg och en hand i ryggen som stöd och hjälp hjälper inte för jag kan ju fortfarande inte andas ordentligt.
Men, jag får helt enkelt lära mig att resonera med mig själv när det är så där. Det är ju inte så att jag drastiskt tappat alla träningsresultat över en natt, det är värmen som sätter mig ur spel. Nästa gång är det förmodligen svalare (tänkt svensk sommar....) och det går bättre igen.
Fast det ÄR skitjobbigt och jag blir ledsen och sånt som normalt ger mig mer energi blir en black om foten.
Och om jag visste i förväg att det kommer att bli ett sånt där pass skulle jag kunna stanna hemma men det vet jag alltså inte. Att bryta i förväg känns inte heller rätt för jag klarar ju av mycket annat, till exempel burpees. Inte är de av nån hög klass i stilhänseende men de är fan så mycket djupare än de var när jag gjorde mitt livs första burpee. Och jag gör dem, så många som krävs! Armhävningarna går ju också bra. Inte går jag så djupt ner som tränare Matt men djupare nu än när vi började 16 april. Och på testdagen orkade jag ju hela 20 stycken, inte illa pinkat! Så, att gå hem är inte heller aktuellt men löpningen gör att jag kommer efter och jag känner att jag sinkar hela gruppen. Särskilt nu när majoriteten ståtar i gröna västar och antas vara mer löpstarka än vi som behåller den blå.
Men, andra, roligare saker händer också i dessa dagar och jag kommer skriva om det senare i dag eller i morgon.
Tills dess, lev väl!
2 kommentarer:
Du är ju fantastiskt bra Eva ! Du kommer på alla pass, du tränar så bra du kan, och ÄVEN om det är en sån dag som igår då du har svårt att få luft så GER DU INTE UPP !!! Hur många andra kan sätta upp det på meritlistan? Jag bara undrar....??
Sen är det ju så att vi med blå väst har svårare med löpningen. Men löpningen är ju inte allt här i världen!!! Men det blir väldigt tydligt just då det gäller löpning - vi kommer ju obönhörligt efter. Det syns ju inte lika tydligt att vi gör 20 armhävningar medans andra orkar betydligt färre.
Men lugn bara lugn, vi kommer att bli bättre på löpningen oxå ! Med mer träning, med friskare ben och knän så kommer vi oxå att kunna springa fortare och längre :)
Ha det bäst !
Kram,
L
Hm, man blir nästan sugen på att ge sig ut och springa. Nästan, alltså.
Skicka en kommentar