Så var den då här....

...dagen då verkligheten kom ikapp.
Jag har varit rädd och en smula arg då och då för den här myeliten som satte sig i min ryggrad hösten 2010. Men jag har också varit tacksam över att det inte var värre och att jag inte drabbades mer än jag gjorde.
Men som sagt, idag kom det ikapp. Sorgen över hur det ändå blivit, konsekvenserna jag får leva med och de bekymmer det innebär.
Jag antar att den sista tidens läkarbesök har puttat mig över på tår-sidan för i dag har jag lipat både en och två gånger.
Gråtit över att jag behöver tömma urin med kateter några gånger per dag för att inte åka på urinvägsinfektioner och för att kunna sova en hel natt. Gråtit över att jag har så dålig känsel i mina fötter och mage. Svurit över att det går så tungt att springa (och ja, jag vet, jag ska väl vara glad att jag alls kan springa men när man inte känner så värst mycket förbättring (vilket är en stor sanning med modifikation) utan ständigt är sist) så är det inte så jävla lätt att vara glad.
Och jag begriper att det är fullt normalt och helt ok att vara ledsen över allt det här men jag har ju varit så inihelvete pepp och på och glad och uppåt att jag blir rent olycklig över all sorg som plötsligt landade i hela mig.
Jag tror att det är värmen som gör att jag känner mig sämre och det är ju himla tjusigt va....när alla andra vill ha sol och värme och grillkvällar så vill jag ha blåst och regn och 15 grader på sin höjd. Ja det där rår varken jag eller någon annan på så det blir som det blir...
Förra söndagen sprang jag till Huljen och gick hem, 1.38 tog det. Idag tog samma sträcka 1.39 och en minut mer är ju inget att snacka om men jösses vad det kändes mycket tyngre. Och egentligen gick det nog fortare ändå minns jag nu för de första minutrarna gick åt till att prata med folk som var här och tittade på grannens hus som är till salu. 5 minuter tog det nog så egentligen gick det 4 minuter fortare. Fast det kändes mycket tyngre och jag måste gå och vila i snabbare intervall.
Tja, vi får se om en pyttipanna med ägg och rödbetor, en kall öl och nån nubbe kan återställa humöret eller om det bara blir värre.