Vaknar på morgonen och känner mig återigen iskall om fötterna, särskilt höger fot. Lite sämre känsel från knä och neråt, svårare att tömma urinblåsan än vanligt och tröttare än normalt.
Vet inte vad det beror på men jag kan nog inte skylla på värmen nu. Det där att jag känner mig som is i fötterna tycker jag är illavarslande för det var en påtaglig konsekvens när myeliten var i full gång. Och normalt är jag alltid väldigt varm om fötterna.
Ja, så där är det och någon träning är inte aktuell för tillfället. Simmar något istället.
Just nu är barnbarnen med sina föräldrar här och hälsar på vilket gör att jag inte tänker så värst mycket på mina krämpor men i bakhuvudet ligger det och gnager. Avvaktar nästa vecka så får vi se vad som hänt då och om det är läge att kontakta neurologen igen.
5 kommentarer:
=(
Får hoppas att det bara är tillfälligt.
Säger som Nilla. Jag tror du tränat upp kroppen så pass att de där "känningarna" kanske blir lite snällare nu.
Vad tråkigt! Håller tummarna att det bara är "känningar" och inte blir värre.
Mysigt med barnbarnsbesök!
Var nästan "hemma hos dig" i helgen ju!! Tänkte på dig då!
Hur mår du nu då? Tänker på dig.
Kram
Nilla; så hoppas jag också....fast sviterna är ju för evigt bara mer eller mindre påtagliga.
Småländskan; det tror inte jag.
Cina; tänkte på dig när jag läste om ditt besök norrut. Såg att du haft en kalashelg.
Småländskan igen: Tja, det är samma lika som förra veckan, varken mer eller mindre. Vädret dock svalare vilket underlättar. Tack för din omtanke.
Skicka en kommentar