Det ekar här inne...

Jaha, så gör hon då ett av sina alltmer sällan sedda inlägg och väntar sig att vi är kvar och läser....

Nej, jag väntar ingenting! Däremot jobbar jag, hjälper vänner, gåggar*
Och fattar beslut.

Mitt första beslut fick bli att lämna NMT bakom mig. Namnet på bloggen ljuger alltså!
Att leva med sviterna efter myeliten har gett effekter som jag först nu kan se. Möjligen ändrar sig detta också.
Men så här i korta ordalag, man tränar och håller på och så blir man starkare och "bättre" på det man gör. Och den utvecklingen gör alla som tränar.
Men så kommer det en sån där myelitdag, när nästan inget funkar. Jag kan knappt andas utan att hjälpa till. Att kissa tar en evighet för att inte nämna andra mer toalettinriktade aktiviteter.
En sån dag är det liksom ingen idé att ge sig iväg för en sån dag funkar ingenting.
Och det behöver det naturligtvis inte göra heller, det är bara det att jag blir så himla ledsen då. Och känner mig som om det inte spelar någon som helst roll hur mycket just jag tränar för jag är ju så himla svag och trött och så vidare. Om det där händer en gång var annan vecka så skulle jag nog kunna hantera det mentalt. Fast det gör det inte, det händer flera gånger varje vecka.
Det hände fler saker som fick mig att inse att tävling och jämförelse inte är bra för mig så jag har alltså lämnat NMT. Med sorg i hjärtat men det känns i hela kroppen att det är rätt beslut.

Så nu är det helt och hållet upp till mig själv.
Och det går fint det också. Med sällskap av mina egna andetag och en ljudbok så kommer jag mig ut och går, gåggar* eller springer.

* Gåggar är en blandning av gång och jogg. Uppfunnen av mig men namngiven av en vän. Och en sån där dag när man inte vet om man kommer att gå eller springa då ska man nog ut och gågga. Eller en dag när man trodde att man skulle gå och sen visar det sig att halva sträckan faktiskt sprangs...då har man gåggat!

I helgen blir det nog inte så hemskt mycket tränat tror jag men däremot ska en hjälpinsats nå sitt andra delmål. Vänner till mig har en mycket påfrestande tillvaro, en sån där när all energi går åt till att överleva och inget annat blir gjort. Jag har tillsammans med dem ägnat två månader åt att skapa ett läge där det går att ordentligt städa och det ska ske i helgen. Ett stort gäng ska samlas och röja och städa. Denna vecka har gått till jobb, träning och planering av denna insats. Paret har jag skickat iväg på resa till huvudstaden och jag hoppas så att vi lyckas få huset i ett skick som gör mina vänner tillfreds.

Och under tiden....tadda...så har jag faktiskt hunnit med dels att röja och sortera på min egen vind. Jag har slängt, skänkt, sålt ALLT som inte ska med till Långskog! Jag har dessutom kommit till vägs ände med 80% av mitt bokinnehav och allt som jag inte verkligen, verkligen vill ha kvar är nu bortskänkt till Erikshjälpen till största delen.

Inte undra på att jag är rätt trött nu känner jag :-)

Fridens liljor, utlovar rapport redan under nästa vecka...men håll inte andan, det skulle ju kunna ta längre tid....