Stolthet och tacksamhet

I dag tog jag min bil och körde till mitt hus (mitt blivande hus) och alla förstår ju vilken helt fantastisk känsla det måste vara. Jag sitter och gottar mig åt tanke att jag ska flytta dit, att jag ska känna den där vägen som min egen ficka, att nästa jul har jag en vedspis att elda.




Jag är så glad att jag skulle kunna göra hoppsasteg precis hela tiden och vart jag än ska.

Och så ibland tänker jag på vad som ligger bakom allt detta. Ända sen jag flyttade till Sundsvall för 10 år sen har jag "letat efter hus". Och jag har hittat en massa men det har aldrig varit rätt. Det har varit för dyrt, legat för långt bort, varit för mycket att renovera, för mycket mark, en ladugård på tomten eller något sånt. Sanningen är ju egentligen att jag inte vågat ta steget.

Men så kom hösten 2010 och jag blev sjuk och det var dags att omvärdera det mesta i livet. Och jag vet att det är en klyscha men för mig var det där sant.

Och så plötsligt, bara så där, dök huset upp och min första tanke när jag såg det var "där är mitt hus"! Och nu är det snart så. Kontraktet är påskrivet, kontrakt för försäljning av lägenhet likaså. Bil är införskaffad och nu är det egentligen mest att rensa, packa ner och köra iväg. Fast det är ju vare sig ut-eller inflyttning än på länge.




Och jo, jag är enormt stolt över att jag vågar och så väldigt tacksam över att jag får möjlighet. Och utan den där sjukdomen som en stund såg rejält allvarlig ut så hade jag inte förändrat(s) och om den där sjukdomen varit så allvarlig som jag ett tag trodde så hade jag kanske inte funnits kvar här för att i vinter kunna fira julen i eget hus!




Som jag älskar denna trappa! Å så fin den är!