Vi samlades, en tropp på 24 personer, ute på Midlanda och första "prövningen" var bandvagnsåkning. Jag var hemskt glad att jag satt i främre delen och kunde se vad som hände. De som satt längst bak hade förmodligen en hisnande upplevelse i så väl uppförs- som nerförsbacke. De såg ju inget alls.
Nåväl, väl ur bandvagnen skulle det värmas upp medelst lugn jogg och det bar sig inte bättre än att min fot fastnade i ett armeringsjärn som låg som en ögla på backen. Jag stöp som en fura i storm! Pang bom med nyllet först ner i gruset. På något märligt vis måste jag ha hunnit vrida ansiktet en smula för jag landade på tinning och vänster sida av pannan. Hade jag slagit i näsan så hade jag nog befunnit mig inom vårdens hägn just nu. Med ett antal tänder mindre skulle jag tro. Herrejisses vilken smäll! Övervägde om jag skulle/borde kliva av men bestämde mig för att köra så länge det gick.
Ja, sen hade vi lite olika övningar som planka, bårbärning, bära 25-kilos säckar, armhävningar, situps och sånt. Lite korta förflyttningar mellan de olika delarna och till sist var vi tillbaka vid hangaren och skulle i lag ta oss ner i en mörk källaren med diverse hinder och där skulle en docka lokaliseras och bäras ut.
Och till sist var vi framme vid dagens höjdpunkt! Dra 12-tons flygplan!
Här är halva gänget igång och drar. Det är jag med blå väst och allt mindre valkar!
På bilden har vi klarat av uppgiften!
Efter avklarat pass bjöds vi på kaffe och kaka, fick några väl förtjänta tröjor och kunde sen åka hem till en varm dusch.
Jag plåstrade om blessyrerna och går nu omkring och känner mig lite som en krigsskadad hjälte. Passet som sådant var inte så jobbigt, bortsett från säckbärandet. Att dra planet, tja, 24 personer orkar sätta ett flygplan i rull och att sen hålla det rullande är inte världens svåraste uppgift. Där har man ju faktiskt hjälp av planets vikt. Men när banan börjar luta en aldrig så liten aning uppåt blir det genast jävligare. Det var tungt men tillsammans lyckades vi hålla det i rörelsen just dit vi skulle och det är en häftig upplevelse att tillsammans med andra klara av att göra sånt där.
En sårad och trött menig ska nu ta och sova en välbehövlig middagsslummer. Allt inför dagens andra clou....nämligen kräftorna! Yammi!
Location:Specksjön, Sverige
4 kommentarer:
Kära hjärtanes! Kunde gått illa det där. Men det gjorde det ju inte och jag tycker du är häftigt, tuff och modig som ger dig i kast med dylik träning. Hoppas du inte somnar med ansiktet i kräftorna av pur utmattning nu! Ha en riktigt trevlig kräftkväll!
Kunde gått väldigt illa och jag är förvånad över hur lite det syns idag....fast det kompenseras med råge utav hur det känns! Fy sjutton vad ont det gör.
Hann med att äta kräftorna innan jag somnade :-) Och vi hade det trevligt!
Och nu är du svartblålilagul? Jag blev det efter ett par dagar då jag cyklat omkull, hamnade på vänstersidan, cykeln över mig och hade inte en chans att ta mig upp. Tur att några husägare uppfattade, hörde...annars hade jag säkert legat kvar där. Så jävla onödigt och så jävla dumt, som de flesta olyckor är. Jag cyklade en söndagsförmiddag i juni, det "ringde i väskan" som låg i cykelkorgen. Jag lutade mig framåt och halkade till på pedalen, sladdade och föll handlöst! Ca 5 mm från en stor sten!
Fick hjälp hem, trots jag "behöver inte det..." men det behövde jag nog. Efteråt tänkte jag vilken tur jag haft. Hade lika gärna kunnat hamna med skallen mitt i den där stora stenen.. och då hade jag inte kunnat skriva denna kommentaren.
Jodåsåattalltså, jag var svartblålilagul på hela vänstersidan, en jättebuckla på armbågen (fortfarande inte helt okey). Men det är ju sånt som går över.
Gissa om jag har cykelhjälm idag?
För övrigt tycker jag att du är otroligt duktig med allt vad du håller på med!
Kram
Småländskan: Aj aj aj...vilken tur du hade!
Det hade nog jag också fast jag tror att jag fått en liten, liten hjärnskakning.
Men blålila är jag inte, bara öm.
För övrigt tycker jag att du skriver himla fina kommentarer.
Kram
Skicka en kommentar