Och nu då?

NMT - tja, får man inte träningsvärk har man nog inte varit där.
Det enda i träningsvärksväg som varit värre är mina barns födelser. Fast det är många år sedan nu så vill jag minnas att det var grymt jobbigt att ta sig i och ur sängen eftersom magmusklerna var rejält urlakade.

Jag var nöjd med att jag faktiskt klarade av att ta mig ut till stugan igår. Så här års måste man gå sista biten, förvisso bara en enda kilometer, men vilken kilometer. På gammal väg genom skogen i så branta backar att det kittlar lite i magen när man ska ner med bil. Och det innebär ju att det är en rätt jobbig backe uppför åt andra hållet. Pulkorna var med så med farlig fart åkte vi ner och sen fick vi ju som vanligt gå sista biten med en mer måttlig stigning. Inte alls lika roligt att åka pulka därifrån, för dålig lutning.
Och sen kommer helvetesbacken. Å käre värld, det är så brant uppför att det gott och väl dugt åt Ingemar Stenmark på hans tid. (Och den överdriften är inte särskilt stor!) Ja, alltså för Stenis att åka nerför....så slipper en del lustigkurrar och språkpetare att haka upp sig...
Men upp kom jag och hade därmed avverkat två kilometer!

I morse var inte studsande ordet man kunde använda för att beskriva min gång. Det tog något längre tid att forcera trapporna ner till bilen än vanligt och jag har ju inte precis hoppat upp från stolen för att gå på möte.
Men jag har klivit upp, jag har duschat och till och med skrapat bort allt vatten från golvet efter min rengöring. Och sen kände jag mig nästan tillräckligt uppmjukad för att utan större besvär *host host* få på mig kläderna.

Resten av dagen har jag ägnat avsevärd tid åt att inte se plågad ut när jag rest mig upp, satt mig ner eller gått nerför i trappa. (Uppför är en övning jag lämnar åt morgondagen.) Och jag är väldigt belåten åt att morgondagen förmodligen är långt mycket bättre vad gäller träningsvärk.

Nästa inlägg kommer att handla om hur att bemästra sin fiende....och fienden är den där hurtfriska typen som kommer med kommentarer så som "Träningsvärk är den bästa värken, då känner man att man tagit i" eller "Träningsvärk ska man träna bort".

Och lektion nummer två kommer att hantera typen "Träningsvärk...Och? Det är självförvållat"
NO shit Sherlock!

Men som sagt, det är ett senare inlägg.

Och förlåt mig,du som stod i entrén på jobbet och uppmanade mig att inte skriva så mycket på fb....andra har bönat och bett om en rapport. Och vem är jag att säga nej till båd böner och bett?

Nu ska jag klippa till nån....tjolahopp!