Att känna kroppen hålla

Jag befinner mig på Naxos, denna gudabenådade ö i den grekiska arkipelagen. 28 grader varmt, 23 grader i vattnet och en lätt bris. Å så ljuvligt gott.

Men, tappade nästan all känsel i främre högra foten i måndags och går rätt vingligt. Lägg därtill två knutor under vänster fot som leder till en inflammerad sena från tårna och runt hälen. Gick till apoteket igår och köpte Voltaren och idag är värken från vänster fot borta. (Och eftersom ortopeden inte tänker skära bort mina knutor utan säger att "man kan äta Dicklofenak länge innan det blir hälsovådligt så är det väl det jag får göra då.)

Och så härligt det är när man känner att kroppen är med igen, när fötterna grejar en liten springtur på stranden utan att man får ont. Att höger inte är med riktigt tänker jag inte ens lägga energi på. Så är ju mitt liv och jag får bara lov att bemästra det. Än så länge vinner jag över foten!

Nu händer åter stora saker i livet. När jag kommer hem har två hantverkare gjort klart på nedervåningen. För mig återstår några tapetvåder i det som en gång var ett vardagsrum men som nu ska förvandlas till något så exklusivt som ett matrum! Sen ska väggarna målas vita och därpå ska det inredas.
Jag var på auktion för några veckor sedan och fick tag i en bordsskiva som lätt erbjuder 14 personer rejält med plats.

Och den 2/9 ska jag börja på med NMT igen! Då börjar en ny rookiegrupp och jag tänker vara med. Jag inbillar mig att jag lyckats övervinna min misslyckarskalle så pass att jag klarar det för jag tänker att om målet med min träning är att inte hamna i rullstol eller att gå med rollator så kan jag min själ inte misslyckas, då kan jag bara lyckas! Och så får det bli!